Organic By Mommy

Naturlig mat för alla, hälsa & feel good

BUDDHA BOWL

Ännu en skön och kravlös helg har flugit förbi. Vi har städat, handlat, lekt, myst, lagat mat ihop med musiken spelandes i bakgrunden och vilat. Inatt sov Jonathan hos sin mormor och kom hem nöjd på eftermiddagen. Själv yogade jag imorse för första gången sedan förlossningen och åh. vilken känsla! Min kropp kändes stel och spänd efter allt bärande på barn och o-ergonomiska amningspositioner under nattimmarna. Men vilken känsla att få sträcka ut, vrida om och stärka musklerna ihop med djupa andetag. Jag längtar så till mina yogaklasser som jag startar igång igen efter jul, men njuter tills dess av att få egentid på yogamattan. Till att få växa i min egen praktik och hitta ny inspiration som lärare. Jag passade under veckan på att köpa klippkort på Vinyasayoga i en närliggande studio (hittade en klass vid 10:30-snåret på söndagsmornar = perfekt för en småbarnsmamma som just nu behövs hemma på kvällarna).

Under helgen slängde jag dessutom ihop en Buddha Bowl (ett modernare namn på en grön sallad där man har en ingrediens tillagad och resten raw). Mitt stora höstmål inom kost är att maxa intaget grönsaker och jag försöker smyga in dem lite varstans under dagen. Samt äta sallad som huvudmål en gång varannan dag (målet är en gång varje dag), för titta på bilden -kroppen mår ju bra enbart vid blotta åsynen av det färgglada tallriksinnehållet! Och för att inspirera er med lite grön kärlek så ska ni få receptet på denna sallad. Jag körde utan dressing då mangon är så saftig. Tofun har jag insett inte är min cup of tea, om du känner igen dig i det och istället äter mejerier så byt ut den mot fetaost. Jag har inte angivit mått utan rekommenderar att du väljer den mängd som passar dig. Ha en fin kväll!

BUDDHA BOWL

Sallad
olivolja + örtsalt
Sötpotatis (tillaga i ugn vid bitar eller koka lätt vid spiraler)
Gurka (riv gärna med spirulizer)
tomater
mogen mango
sojabönor
babyspenat
avokado
tofu/fetaost
sesamfrön
Ta fram en portionsskål. Lägg en bädd av sallad.Ringla olivolja över och sprinkla lite örtsalt på. Skär tomater, mango, avokado, tofu/fetaost samt riv gurka med spirulizer och tillaga sötpotatisen. Lägg samtliga ingredienser uppe på salladen och toppa med sesamfrön. Voila!

ANANASSALSA

Vi fortsätter på veckans tacotema, då jag älskar variation och passande nog för att det är fredag idag! I arkivet hittar ni en himmelsk mangosalsa (min favorit -recept hittar ni här) och idag tänkte jag bjuda på ytterligare en tropisk smak. Nämligen tomatsalsa med ananas! Den är busenkel att slänga ihop och en spännande smak att bjuda in på tacobordet.

ANANASSALSA

1/2 ananas
200 gram tomater
en kruka koriander
1 liten rödlök
limesaft

Börja med att skära ananas och tomater i små bitar och lägg i en skål. Hacka lök och koriander smått och lägg i. Krama limesaft över och rör om. Servera gärna kall!

TRÖTT & HARMONISK

… Gah! Vad sömnen har fått tagit ett kliv tillbaka den senaste veckan. Vivianna är mitt uppe i fasen av kvällsskrik, en vanlig period under bebisars första månader där kvällarna består av timme efter timme med otröstlig gråt innan hon äntligen somnar av utmattning. Och med en perfekt timing så har J vaknat lite väl tidigt de senaste mornarna, intassandes till vår säng utan den minsta plan på att somna om utan snarare väcka sin älskade lillasyster. Frustration deluxe. Så vi går ner till köket, tänder levande ljus, mixar smoothies och kokar ägg eller gör äggröra. Det som har slagit mig mest med att bli tvåbarnsmamma är vilket jättekliv jag har tagit personlighetsmässigt. Jag har sagt det förut, att jag bär på en väldigt tydlig känsla av att jag håller på att utvecklas rejält just nu, utan att egentligen veta exakt på vilket sätt. En diffus men häftig känsla. En del av den utvecklingen sker definitivt i min mammaroll, min kvot av tidigare nonexistserande tålamod och mitt ständiga behov av att vara effektiv.

Att bli mamma var för mig väldigt efterlängtat men ärligt talat också rätt chockande. Även om jag trodde mig vara förberedd så blev klivet in i familjelivet jobbigt, jag saknade min egentid, min frihet och kände mig ständigt stressad av att vara effektiv men samtidigt duga som en närvarande mamma. Simon klev däremot in i papparollen på det mest naturliga och vackra sätt, så engagerad och fantastisk på alla sätt och vis. Jag jämförde mig nog en hel del med det jag såg, vilket ihop med mitt inbyggda ideal att som kvinna knyta an till mammalivet automatiskt, förvärrade känslan. Yogan hjälpte mig tonvis här och jag fick verkligen öva på att acceptera att livet som jag kände till det var slut, och ett nytt fött. Detta skrämde mig innan lillan kom, att det skulle kännas likadant som första tiden med Jonathan. Jag kände nog till och med ångest, men som tur var vägde drömmen om en större familj tyngre. Idag känns nämligen allt så annorlunda, så behagligt vackert och självklart. Jag närmar mig två månader som tvåbarnsmamma och jag stormtrivs! Jag älskar att vi fyller våra dagar med mysigt hemmahäng, kompisdejter, utflykter till skogen och lek. Någonting skedde inom mig, min kvot av tålamod utvecklades, mina effektivitetskrav skalades bort och jag njuter av tillvaron. Visst känns vissa stunder påfrestande, med dunkande huvudvärk av sömnbrist, en trotsig tvååring som gör precis tvärtemot och en skrikande bebis. Men så fort jag får en stund av stillhet för mig själv, så lite som att de båda sover lunch räcker, så laddas min energi upp och jag känner mig upprymd igen. Efter fem år av kvarliggande stressproblematik från utmattning så har mitt energibatteri sakteligen börjat fungera igen, det laddar upp sig som det ska, tack vare att jag skalar bort och accepterar en vardag som inte är 100% fixad och effektiv. Och det känns så rackarns bra!

Och att ha båda barnen hemma istället för att det stora ska vara på föris känns så rätt. Vi ser till att träffa kompisar, svänga förbi öppna förskolan, vara ute i naturen, göra små utflykter och mixa vardagen med vila och roligheter. På torsdag har vi bjudit in Jonathans små vänner med mammor på Halloweenmys. Det vankas utklädnad, rawfoodfika och mellis av ruggigt gott och rysligt nyttigt slag. Mysigt! Nu vaknar snart småfolket efter lunchvilan och vi ska baka raw chokladmums till ikväll! 🙂 Hoppas ni får en fantastisk helg!

GODASTE TUNNBRÖDET (utan gluten, mjölk eller nötter)

Innan jag la om min kost till glutenfritt så hade jag en gränslös och destruktiv kärlekshistoria med vår svenska brödkultur, jag var en så kallad ”mackoman”. Till frukost kunde jag utan tvekan äta två, tre eller fyra mackor köpebröd, och därmed starta dagen med härligt vetemjöl, mysigt socker och trevliga tillsatser. Och i USA kunde jag köpa hem bagels (vilket är ett rätt stort bröd) och äta ett par stycken utan att jag egentligen var hungrig bara för att det var gott (och såklart gav blodsockret en fin kick upp och ner). Numera saknar jag nästan aldrig vanligt bröd, men en sort som alltid har legat mig varmt om hjärtat är just tunnbröd. Speciellt under denna årstid då det är den perfekta matssäcken till utflykten. Därför är jag så enormt glad och stolt över att kunna bjuda er på (enligt mig) de godaste tunnbröden någonsin (som faktiskt är fria från gluten, mjölk, nötter, jäst och ägg). Jag bakar dem nu en gång i veckan (både som tortillas till tacos, frukostbröd och matssäck då vi gör mycket utflykter) och njuter varje gång av att inte längre behöva sakna den gamla köpevarianten. Och ja, de är sådär perfekt rullbara! 🙂 Dessutom är de faktiskt väldigt enkla att göra, själva utbakningsdelen och stekningen är det som tar en stund men när man kommer in i det så går det av bara farten. Mitt tips är dock att se till att inte ha lite tålamod i början bara, jag lovar att det är värt det! 

TUNNBRÖD
6 stycken


0,75 dl rismjöl + till utbakning
1 dl glutenfritt havremjöl (jag mixar gf havregryn fint till mjöl)
1 dl durramjöl
1/2 tsl salt
1,25 msk fiberhusk
ev. lite honung (ej för vegansk)/lönnsirap/agave
3 dl veg. mjölk (ex havre, cashew eller mandel)
1 msk neutral rapsolja/kokosolja
 Blanda alla torra ingredienser först, klicka eventuellt i lite honung och häll i mjölk och olja. Vispa direkt med elvisp till en jämn smet och låt stå i 30 minuter för att bli fast. Ta därefter fram en stekpanna och sätt på medelvärme. Använd rikligt med rismjöl för att baka ut degen platt, går den sönder så knäda in lite mjöl och platta ut igen. Stek dem sedan en och en tills de fått lite fin färg på båda sidor och stelnat. Lägg dem på ett fat och låt dem svalna innan förtäring. Njut!

RAW TACOFÄRS

Precis som hos de flesta så är tacos en stor hit här hemma! Men numera väljer vi att variera ”färsen” mellan fisk, skaldjur eller raw food baserad på valnötter/solrosfrön. Jag är själv riktigt stormförtjust i denna rawfoodfärs och har nu hunnit bjuda ett antal personer som aldrig annars äter raw food/vegansk kost men som även de har bett om recept. Det är verkligen hur gott som helst och det jag älskar med tacos är hur gott, nyttigt och enkelt det är att variera för att inte tröttna på det. Vill du servera med majstortillas så hittar du ett gluten/mjölkfritt recept här och vill du prova mina tunnbröd (som jag just nu bakar varje vecka då jag inte kan få nog) och göra dem som tortillas så hittar ni receptet här.Hoppas det ska smaka!

RAW TACOFÄRS
2-3 portioner

75 gram valnötter*
25 gram solrosfrön
1-2 msk tamarisoja
1,5 tsk spiskummin
1/4 tsk chilipulver
1 tsk oregano
1/2 tsk paprika
1/2 vitlökslyfta

salt
*= vid nötallergi byt ut valnötter mot ännu mer solrolsfrön.
Mixa alla ingredienser i en blender/mixer till smulig konsistens där allt är utblandat. Smaka av med tamarisoja och salt, servera som det är (eller för den som önskar varm men inte raw -värm det en aning).

MOTIVATION

Vi har redan pratat om detta på Instagram, om hur oförtjust jag är av dessa påtryckande påhitt att man ska prestera fram en snygg kropp snabbt efter en förlossning. Framförallt för att det är synd att man som mamma ska behöva ta kraft och tid från sin dyrbara och påfrestande bebisbubbla till att fokusera på hur man ser ut.

Jag äger ingen våg men skulle gissa att min kropp gick tillbaka till sin startvikt rätt snabbt efter förlossningen. Men med en mysigt mjuk form. Detta, att kroppen skakade av sig vikten av sig självt, är jag övertygad om hör ihop med en bra kost. Att bygga en hälsosam livsstil där man hittar in i rutiner att äta näringsrik mat gör det enklare att möta en graviditet utan övervikt. Men jag har inte lagt en tanke på att lägga energi på mitt utseende som nybliven mamma. Tvärtom.

Jag tänker istället att det är smartare att spara in den kraft och tid det tar att tänka på sitt utseende under denna period till viktigare ändamål. Som att psykiskt orka med vaknätter, fungerande amning, det nya livspusslet och att njuta av sin nya familj. Och istället invänta motivationen till träning och hälsofokus av sig själv, när allt har hunnit landa.

Där är jag nu! Hittills har jag inte fått in en endaste yogastund i våra snart sex veckor av sönderhackad sömn, tvåårstrots och att hitta in i rollen som flerbarnsmamma. Och då är jag yogalärare. Jag har levt större delen i mjukiskläder och pyjamas, med avskavt nagellack och håret i en konstant halvdan toffs . Och varje gång jag har gått förbi spegeln så har jag gett mig själv en komplimang, så som hur stark, fantastisk eller fin min kropp är. En mental high-five istället för kroppshets helt enkelt! Jag har lagt all min energi på att orka må så bra som möjligt utan den sömn som min kropp så väl behöver, samtidigt som jag ska ta hand om två små barn. Allt annat har fått ligga på is. Tills nu. För helt plötligt har känslan av lust fyllt min kropp till max.

Innan jag blev gravid var min kropp i sitt vältränade esse, med lena muskler och stark kondition. Jag kände mig attraktiv inifrån och ut, vilket är en fantastisk känsla. Och det är just den känslan som motiverar mig. Nu känner jag sådan enorm längtan efter att få investera i 100% kost som jag mår bra av och fysisk träning som kan hitta hem i den vardag vi har just nu. Jag tänker hemmaträning, promenader, yoga och mammamage-övningar. Och att så småningom få plocka upp löpningen igen. Jag är nyfiken på att lära känna min nya kropp och har som mål att bygga den riktigt stark. Min motivation ligger inte i en specifik vikt, utan i att bli en så stark, välmående och glad mamma som jag bara kan. ♡ 

GRÖNKÅLSSMOOTHIE

God morgon underbara ni! Sex veckors hemmahäng med barnmys har resulterat i en never ending ny receptlista på helt underbara hälsomat- och drinkkreationer som väntar på att publiceras. Jag hittar mig själv rätt ofta ihop med något barn i köket, musiken spelandes och ny mat på gång, älskar det!

Om man vill få i sig en riktigt hög dos näring så är höstens gröna skönhet Grönkål perfekt att fylla kylen med! Och inte allra minst passar den utmärkt i gröna smoothies. Denna klunkar Jonathan i sig i ett naffs och ber ofta om mer med ett leende på läpparna (= väldigt glad mamma).

GRÖNKÅLSSMOOTHIE
2 glas

2-3 skälkar grönkål
2 dl kallt vatten
1 banan
1 mango (utan skal och kärna)
2 nävar spenat (baby eller frusen)

Mixa alla ingredienser i en stark mixer till en slät konsistens och servera direkt (eller ställ i kylskåpet till frukosy/mellis).

FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE

I fem veckor har vi haft glädjen att få vara föräldrar till vår lillskatt, en helmysig liten tjej som till slut kom med raketfart. Och då jag själv vet hur intressant det är att ”ladda upp” inför sin egen förlossning genom att läsa om andras så har jag skrivit ihop en förlossningsberättelse som känns personlig utan att vara för privat. Men samtidigt väldigt ärlig, med tanke på hur mycket knasiga ideal och prestige det har kommit att ligga i ämnet förlossning. Jag har tidigare skrivit om att min första tog en stund att bearbeta då det blev en väldigt tung upplevelse, med bland annat ett fruktansvärt oproffsigt och otrevligt bemötande från den sjuksköterska som vi hade oturen att få. Denna gång kände jag mig tryggare i mig själv, vågade se att min förlossning är just min förlossning (med önskemål och allt vad det innebär) samt att personalen var helt fantastisk! Jag är så ödmjuk inför att många förlossningar inte blir som man har tänkt sig och att det vilar mycket sorg i det – något som jag hoppas vi börjar våga prata mer om. Denna gång är jag väldigt glad över att känslan jag bar med mig därifrån enbart känns fin. ♥

Söndag 3 september
Det hela började kvällen den tredje september, dagen efter beräknat datum. Vi hade haft min svärfamilj över på  middag, jag nattade J i vår säng och när jag bar in honom till sin säng så kände jag hur det började rinna nerför benet. När jag kom in i badrummet insåg jag att mina pyjamasshorts var lite blöta men att det inte var mer än så. Jag kände igen det direkt från förlossningen med J som fick samma start, att vattnet långsamt sipprade i små omgångar. Så jag ringde in och berättade att vattnet hade börjat rinna och vi fick en tid för kontroll morgonen därpå klockan åtta. Nu jäklar tänkte jag, smsade min svärmor, som skulle ta J, att nu är det pågång och vi hörs av när värkarna startar. Jag kröp ner bredvid Simon, men för förväntansfull för att sova, väntandes på att det hela skulle dra igång. Men natten gick och inget mer än lite lätt molande kändes i magen.

Måndag 4 september
Vi åkte in på kontroll, där man konstaterade att det var vattnet som gått och skickades hem med en ny tid dagen därpå om det hela inte hade startat. J fick vara hela dagen hos mamma, medan Simon stannade hemma med mig och vi inväntade att det skulle dra igång. Men ingenting hände. Vi såg på serier och jag yogade, väldigt lugn och skön dag. Även om det just då kändes frustrerande. På kvällen tog jag och mamma en promenad med J, hittills var det enda jag känt av lite molande i magen. När jag sedan kom hem så började den lätta värken i magen öka i styrka och vid 22-tiden drog värkarna igång. Jag lät Simon sova och tänkte att så fort de blir tätare väcker jag upp honom. Värkarna fortsatte komma och gjorde ondare, men hela tiden med sju minuter mellanrum och i slutet av natten var jag så extremt trött att jag hann somna efter varje värk för att sedan väckas av en ny ca sju minuter senare.

Tisdag 5 september
Vi lämnade J hos mamma igen, värkarna fortfarande med sju minuters mellanrum, och åkte in till min nästa kontroll. Men så fort jag kopplades upp på britsen så försvann varenda värk spårlöst. Vi fick istället tid dagen efter för igångsättning då vattnet gått 1,5 dygn innan och man inte vill vänta längre med tanke på infektionsrisken. Här bröt jag halvt ihop, av trötthet och att min förväntning baserad på att förlossningen med J kom igång så fort efter att vattnet börjat gå fick mig att känna besvikelse över att nu kanske bli igångsatt. Så vi åkte hem utan värkar och jag gick upp och sov två timmar. Sedan  satte värkarna igång igen, fortfarande med sina frustrerande sju minuters mellanrum. Missmodig tog jag dem i soffan, Simon klockade och då de inte blev tätare utan bara kraftigare i styrka så började jag tänka hur fasan detta skulle gå om det redan nu kändes outhärdigt (jag tänkte ju hela tiden att det måste vara minst 3-4 stycken på tio minuter). Men så började Simon klockan hur länge värkarna satt i, vilket då var 60-80 sekunder (vid detta skede satt jag inte längre i soffan utan halvlåg på golvet). Och till slut sa (läs: skrek) jag ”nu ringer jag och säger att vi kommer även om värkarna inte är täta!” SÅN HIMLA TUR.

I bilen in vid 14:30-tiden eskalerade allt påväg till förlossningen både i styrka och täthet, och jag tror mig minnas att jag halvskrek så fort smärtan rullade in över min kropp. Vilket säkert var varannan minut. Och då de kom så tätt släppte Simon av mig vid förlossningsdörren för att själv kunna parkera. Jag tog sats mellan en värk och halvsprang till hissen där en ny värk kom och jag fick sätta mig ner på hissgolvet, paus igen, och jag sprang in på avdelningen där jag direkt fick ett rum. Och en fantastisk barnmorska vid namn Sara. Hon undersökte direkt och sa ”Louise, du är öppen 5-6 cm och om jag vill kan jag öppna upp ett par cm genast men jag vill att din man skyndar sig upp först för detta kommer gå fort”. Den glädjen, att inte bli hemskickad utan faktiskt snart klar… Obeskrivlig! Jag fick lustgas och då värkarna kom hela tiden så andades jag också in den hela tiden, hehe. Så när Simon kom upp så hade jag redan i min lustyra hunnit informera barnmorska och nu även underbara sköterskan Pia att ”ni får ursäkta men jag låter som en transvestit när jag tar lustgas” (sedan tidigare erfarenhet blir min röst så mycket mörkare, men det förtydligade jag aldrig utan lämnade dem med att jag ”brukade låta som en transvestit”.. hehe denna gång påverkades dock inte min röst). Älskade lustgas. Epidural fanns knappt tid till och då jag i mitt förlossningsbrev skrivit att jag önskade försöka föda utan (ville helst inte ha värkstimulerande vilket man måste ta då, men absolut ingen prestige i att vara ”duktig” genom att avstå) så peppade barnmorskan mig att försöka när det var så nära. Så vi körde på. Värk efter värk gjorde att jag aldrig hann vila mellan, jag bad om en gåstol och pilatesboll men lika fort som jag hann upp i stolen så ville jag ner av smärta. Där blev nog lustgasen lite väl hög för helt plötsligt fick jag för mig att sträcka ut min höft genom att slänga upp benen rakt upp i luften. Simon undrade vad jag gjorde men jag sa till honom att han kan vara lugn, jag ska inte börja göra yoga. Där och då tyckte jag att benet behövde sträckas ut och när jag väl såg det uppe i luften (med avskavt rött nagellack) tyckte jag att det var det snyggaste ben jag någonsin hade sett. Haha, i all smärta låg jag där och beundrade mina vackra spiror som jag hade skickat upp i luften i någon påhittade yogaasana… Jag hann även deklarera att jag älskade min barnmorska och sjuksyster väldigt djupt… Som tur var blev förlossningen inte så lång… 😀 Sara undersökte igen och sa att jag nu var öppen 9-10, men som omföderska om jag ville fick börja krysta själv även om de omtalade ”krystvärkarna” inte har kommit. Så vid nästa värk började jag. Där gick allt väldigt fort, jag minns att jag mitt i ville stanna upp, för att det gick för fort och rädd för smärtan som så intensivt tog över min kropp. Men med pepp från världens bästa Simon och en kropp som nu tog över av sig själv så fortsatte jag. Denna råa naturkraft som vi kvinnor bär på vid födseln alltså, wow. Och helt plötligt säger barnmorskan ”bebisen har mycket hår, nu är det nära” och jag fick styrka igen. Hon frågade till och med om jag ville känna och därefter så var motivationen maximal – och så kom hon. Så kom vår älskade Vivianna, klockan 16:20 den femte september. Det tog oss säkert tio minuter att titta efter om vi fått en son eller dotter, och jag blev riktigt överraskad av att det faktiskt var en tjej (då vi trott oss se en snopp på ultraljudet). 🙂  ♥ Vi valde som önskat maximal sen avnavling och att få lugn och ro efteråt. Jag hade tur och behövde inte sys ett endaste stygn utan fick bara en liten rispa. Nu i skrivandets stund när jag tänker tillbaka känner jag sådan värme, vid tanken på hur fantastisk min kropp är, hur extremt underbar pojkvän jag har och vilket enormt stöd han var varenda minut, samt vilken fin personal vi berikades med. Då mitt vatten gick så pass långt innan och jag avstod antibiotika i förebyggande syfte så fick vi vara kvar på BB i två nätter (vilket tyvärr är ovanligt att man får stanna numera) och det var alldeles lagom. Hemma väntade världens finaste storebror och jag känner mig fortfarande harmonisk och påtagligt överfylld av glädje (om än väldigt trött hehe). ♥

Med detta inlägg skulle jag vilja önska er alla läsare som står inför sin förlossning lycka till, men också framförallt skicka en tanke till er som har en tung sådan bakom er. Vare sig det är förlossningen i sig eller en mental dipp efteråt: Försök att skita totalt i vad andra anser att man ”bör” känna eller tänka, våga låta de känslor som är naturliga för dig komma och finnas. En förlossning är faktiskt ofta en rätt traumatisk upplevselse för kroppen, med hög smärta och brist på kontroll. Om än förhoppningsvis med en väldigt fin belöning i slutet. Och förlossningsdepression i olika grader är så oerhört vanligt, våga sök hjälp! Efter Jonathan fick jag en förlossningsdepp där läkaren bara ville skriva ut antidepressiva, vilket jag tackade bestämt nej till och sökte hjälp hos en kurator. För mig kom vändningen av att få prata och bearbeta med kunnig samtalshjälp, något man inte ska underskatta. Att våga säga att man inte känner sig glad i den av livets stunder du enbart ”bör” vara fylld av ren lycka kan kännas fruktansvärt svårt och bemöts ofta med oförståelse eller okunskap av omgivningen. Men våga känna, våga prata om det och våga sök hjälp – och det viktigaste av allt är att förstå att det inte är något fel på dig. ♥

THAILÄNDSK TOMATSOPPA (PALEO, LCHF & VEGANSK)

Som ni vet jobbar jag som yogalärare på ett fantastiskt ställe (Vårt Alternativ i Norrköping) där hälsa verkligen står i fokus. Idag tänkte jag bjuda er på ett smarrigt sopprecept med sting i som mina kollegor Marie och Kristina lagade i våras -het tomatsoppa med smak av lime och chili! Utan mjölk, gluten eller knasiga tillsatser.

THAILÄNDSK TOMATSOPPA
3-4 portioner

2 cm ingefära (skalad)
1 gullök
2 vitlöksklyftor
1 liten chili
400 gram tomater (färska eller krossade/passerade)
400 gram kokosmjölk
1 msk tamarisoja
1 lime (saft och skal)
stor nypa salt
Börja med att hacka lök och vitlök och fräs lite lätt i en större kastrull. Häll därefter i kokosmjölken, tomaterna, chilin och stavmixa slät. Låt den sedan stå och puttra på plattan i ca 20 minuter innan du smakar av med soja, salt och lime. Servera gärna med ett gott bröd (ex mitt durra- och teffbröd).

NYTTIGA FISKPINNAR (PALEO & LCHF)

Känns inte fiskpinnar som en typisk del av barndomen? En sådan vardagsmat som alltid smakar bra? Tråkigt nog är traditionella fiskpinnar raka motsatsen till ”bra” innehållsmässigt… Så idag ska ni få ta del av ett superenkelt, gott och nyttigt recept på smarriga fiskpinnar, en riktig favorit i repris. Jag serverar dem med blomkålsmos (koka blomkål och mixa med smör/ghee/kokosmjölk) och skirat smör. Det är väldigt lågt i kolhydrater, passar perfekt som LCHF/Paleo-mat och innehåller, till skillnad mot traditionella fiskpinnar, en hög andel omega 3, bra fett, mineraler och protein. Perfekt vardagsmat!

NYTTIGA FISKPINNAR

torsk (upptinad om fryst)
2/3-delar mandelmjöl*
1/3-delar kokosmjöl*
salt
citronpeppar
ägg
smör/kokosolja att steka i
*Är du nötallergisk så byt ut mandelmjölen mot hälften durramjöl och hälften kokosnötsmjöl.


Skär torsken i avlånga former i stil med typisk fiskpinne-storlek eller snäppet större. Blanda ihop paneringen genom att ta 1/3 kokosmjöl och 2/3 mandelmjöl plus salt och citronpeppar. Knäck ett ägg i en skål och vispa ihop, doppa sedan fiskbiten i äggsmeten och därefter i paneringsskålen. Stek i stekpannan tills paneringen fått en fin gyllenbrun nyans. Prova gärna att skära i fisken för att se om den är genomstekt. Servera gärna med blomkålsmos och skirat smör. Voila!

Sida 1 av 48

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén