Nu tänker jag göra något långt utanför min comfort zone. Jag tänker blotta min resa till hälsa. Naket, öppet och ärligt. Om ett par dagar fyller jag 25 och samtidigt som det känns som vilken födelsedag som helst så känns det som en liten milstolpe, som om det är dags att vända blad för nästa stora kapitel i mitt liv. Och det är så jag hamnar här, utanför min comfort zone. För även om det känns väldigt privat att visa upp en naknare bild på min kropp så behövs det som del av det jag vill förmedla. På bilden till vänster är jag 21 år på en strand i Thailand. Då hade jag i åtta års tid haft huvudet fullt av komplex och omänskliga ideal med en stark tro att en vacker och smal utsida skulle innebära ett harmoniskt nöjt välmående resten av livet. Som om det skulle lösa alla världens problem och få mitt liv att börja på riktigt. Tänk. Så. Fel. Man. Kan. Ha. Jag kan skylla på vårt skeva samhälle, som matar oss med sjuka skönhetsideal dagligen. På min pappa som började hinta redan vid trettonårs ålder att jag borde banta ”så att du inte går upp de tonårskilona som tjejer så lätt lägger på sig”. En mammas brist på egen kroppskärlek. Tjejkompisars vikthets. Den sydamerikanska förälskelsen som frågade om jag kunde börja på gym för se vackrare ut. Eller den svenska pojkvännen som sa till mig att inte komma hem från mitt utbytesår i USA som en tjockis. Varje del satte sina spår i mitt huvud som ett pussel fyllt med hjärnspöken, viktångest och en innerlig önskan om att få duga och bli älskad. Istället för att stänga av samhällshetsen och kasta ut de där människorna ur mitt liv så vände jag mig inåt och frenetiskt försökte förändra mig själv. Fanatisk kaloriräkning, fingrar i halsen, överanvänt gymkort, thailändska bantningspiller förbjudna i Sverige, skippade måltider för att sedan överäta i hets kantade mina tonår. Allt i jakten på den där hälsosamma kroppen. Så lite jag visste om hälsa…

Om ett par dagar är jag 25 år och det känns som om mitt liv äntligen har börjat. Mellan bilderna är det fyra år och 20 kilo som skiljer, vill ni veta knepet? Det finns inga quickfix! För trots 20 kilo så är den största skillnaden min kroppsuppfattning och perspektivet på hälsa. Oavsett vad vågen visade när jag kämpade mot min målvikt så dog aldrig mina hjärnspöken, de bara fortsatte föröka sig och bygga nya ideal. För två år sedan började jag yoga och i samma veva rannsaka mig själv och mitt egenvärde. Perspektivet på hälsa gick från att sitta i siffran på vågen till mitt inre välmående och energinivå. Jag skiftade fokus från kaloriantal till näringsinnehåll. Det handlar inte om hur mycket du stoppar på tallriken, utan vad. Och la krut på att börja älska mig själv villkorslöst istället för att söka den bekräftelsen hos andra (vilket man gör när man vill gå ändra sitt utseende för att passa in i ett samhällsideal). Jag började leva utefter vad jag mår bra av att äta och göra istället för vad jag ska äta och göra för att se ut på ett visst sätt. Fördjupade mig i näringslära och vilken kost som min kropp mår bäst av. För mig handlade det om att stoppa i mig näringsrik mat, minska socker och framförallt att göra det för att jag vill må bra. Jag slängde vågen tillsammans med tanken på att välmående ligger i utseendet. Och vet ni? Helt plötsligt vände allt, komiskt nog. När jag började äta för att må bra på insidan så började min utsida att sakta förändras. När jag började älska min kropp för allt den dagligen gör för mig och allt den är, med bristningar och celluliter, så började jag anse mig själv som vacker. När jag tittar på de båda bilderna idag så tycker jag att min kropp är minst lika fantastisk på den vänstra som den högra. Men jag sörjer över att tjejen jag var för fyra år sedan på den vänstra skulle behöva kämpa så hårt för att älska sig själv. Jag vet att hon skulle ha dött av skam om just denna bild visats upp offentligt. För jag minns hur mycket hon avskydde sin kropp och hur hårt hon slogs mot den för att trivas och passa in. Hon mådde inte bra någonstans. Idag har vi slutit fred. Hon var fantastisk då och hon är fantastisk nu. Och jag är övertygad om att hon skulle förstå varför jag idag väljer att lägga ut bilden, för att få berätta om och förhoppningsvis inspirera andra om att börja jobba för en inre hälsa och välmående. DÅ kommer livet börja på riktigt!

Idag är jag närmare en livsbalans än jag någonsin tidigare varit. Hemligheten var att det inte finns någon quickfix eller genväg dit. Istället handlar det om att: Äta bra mat med omsorg för att ladda upp min kropp med hälsosam energi och träna för att det får mig att må bra, pigg och stark. Giftminimera vårt hem och välja ekologiskt och naturligt. Enbart umgås med människor som stärker mig. Fokus ligger på insidan istället för utsidan och jag älskar mig själv villkorslöst. Det är precis detta jag nu vill förmedla och inspirera andra här i min blogg, vikten av en inre hälsa. Jag vill hjälpa andra att kasta våg och skeva ideal, och skifta fokus från vikt till välmående. Jag vill inspirera till att börja träna och underhålla din fantastiska kropp. Jag vill peppa dig att börja älska dig själv. Jag vill få dig att se vad som tar och ger dig energi och hur du ska leva för att maximera den. Jag vill få dig att må bra. Därför fyller jag bloggen med näringsrika recept utan socker och gluten, och tips på hur du kan bygga en giftfri hälsosam livsstil inifrån och ut.

Idag gick jag utanför min comfort zone genom att naket och ärligt visa och berätta om min resa till ett hälsosammare liv. Det känns fint, för kanske lyckas jag inspirera någon.