Tänk att det redan är första veckan av augusti, och jag försöker suga ut så mycket av den svenska sommaren som möjligt innan vi byter ut den mot den Indonesiska. Vår son har sedan en vecka tillbaka börjar sova HELA natten. Efter sexton månader av regelbundna uppvaknanden kan både han och jag äntligen låta kroppen få sig ordentligt vila. När jag tänker på det hör jag änglakören slå ihop i en halleluja-låt. Och då är jag inte ens religiös.

Det är lätt att ropa ”hur farligt kan det vara?” till en utmattat förälder som inte sovit mer än tre timmar sammanhängande sömn på ett år, men det är just det, man måste nog själv ha upplevt sömnbristen i vitöga för att förstå. Jag försöker ha tålamod med de kommentarer jag får från föräldrar vars barn som förstått sömnkonceptet från start. Försöker luta mig tillbaka i vetskapen om att de talar i oskyldig oförståelse, och att det är okej. Barn är olika och det är okej. Att gå miste om regelbunden sömn är fruktansvärt tärande och påfrestande. Vi känner vår egen kropp bäst, vi vet hur vi mår och det är okej att känna efter. Det är till och med hälsosamt att känna efter. Det är en skön insikt att vila i. Till er med barn som alltid sovit bra: Må ni aldrig uppleva motsatsen, njut av just er situation men bär med er ödmjukhet inför dem som inte delar den. Till er föräldrar med sömnbrist: Jag vet, det suger rent utsagt. Men ni är fantastiska, ni klarar det och när ni är igenom tunneln kommer ni uppskatta sömn på ett makalöst vackert (nästa religiöst…) sätt. Tillbaka till änglakören, så är det också först den senaste veckan som jag också känt hur min kropp har omvandlat all nyintagen sömn till ren energi. Jag orkar så mycket mer och mår ännu bättre, det är en härlig känsla!

Idag har jag hunnit med att få in lite yogaplugg medan mitt lillhjärta sov och därefter umgicks med sin mormor. Att få förkovra sig i yogan på ett så djupt plan är fantastiskt! I förrgår innan läggdags slog det mig ordentligt, att det enbart är 3,5 vecka kvar tills vi åker till Bali och min utbildning börjar. En stor våg av förväntan och kittlande nervositet sköljde över mig, att få förverkliga en dröm är en viss speciell känsla. Och självklart planerar jag att låta er få ”följa med” på resan här och på Instagram.

I glaset hade jag en vattenmelon-slush. Så gott, svalkande och simpelt att slänga ihop. Mixa frusen vattenmelon med en skvätt kallt vatten och voila!