… Är utan tvekan det roligaste jag någonsin varit med om! Förutom att det dagligen kommer nya ord (som jag definitivt förväntas förstå även om det låter … mindre likt svenskans ursprungsform, och därefter givetvis inväntas upprepa med minimalt av generositet över för att råka svara fel… pjuh!) och att jag har världens gladaste och kärleksfulla lilla person som daglig kompanjon så gör han att ingen dag är den andra lik. Jag har sagt det förut, jag var ingen typisk bebismamma som avgudade bebistiden, den rollen föll sig aldrig naturligt. Men nu, att få vara mamma till denna tvååriga, kreativa, fina kille passar mig som handen i handsken. Och att få uppleva hans olika utvecklingssteg och roliga faser från första parkett är en ynnest. Just dessa veckor handlar allt väldigt mycket om djur och varje dag vaknar han upp som ett specifikt, med tillhörande ljud och gångstil, därtill. Igår var han en väsande orm som skulle bitas (men som var snäll) och idag som en rytande tiger som var arg (men också snäll). Då fick han typisk ”tigermat”, ni vet, durrafralla, ägg och avokado med havremjölk till som ”tigerdricka”. Jag som tigerskötare fick detsamma fast med grönt te. Bebisen som han någorlunda verkar ha greppat mer eller mindre sedan start har fått namnet ”Pippi” och får ofta hjälp att dricka vatten genom att vattenflaskan sätts mot min navel.

Det är också en hårslitande berg- och dalbana med trots, stenhård envishet och ett väldigt aktivt dövöra, som dagligen får mig ett antal gånger att räkna till tio lugnt och sansat.  Nu ska jag krypa ner bredvid min lilla tiger (som av någon anledning alltid somnar bums efter en saga när det är pappa som nattar, medan minst fem krävs av mig vartefter det måste fixas med leksaksverktygen i sängen i minst 45 minuter…) Älskade, älskade unge. ♥


En rytande tiger vid matbordet