Så var denna vecka på Mallorca förbi, och det känns liksom förväntansfullt att komma hem. Dels för att vi alla längtar som tokar efter Simon och alla därhemma samt att hela sommaren nu står framför oss. Men också för att se på vilka sätt denna resa kommer lämna avtryck. Att åka iväg själv en vecka med båda barnen har utan tvekan varit en utmaning som stärkt mig i så väl mammarollen som i relationen till dem bägge. Det var ju dels poängen, samt att jag ville bryta ett mönster och negativ spiral av energidränerande tjat och tjaffs. Jag ville skapa en avskalad miljö utan alla dagliga sysslor, möten och måsten- för att istället enbart se barnen, deras behov och beteenden. Och en lugn plats att reflektera över dess betydelse och hur det speglar det vi vuxna gör omedvetet som de tar efter. Minst sagt har dessa dagar inneburit många viktiga ögonöppnare. Denna vecka har inte bara gett oss rejält med kvalitetstid utan också möjlighet att få så värdefulla frön i vår relation, små frön av kärlek. Nu ska det bli kul att få åka hem, vattna jorden och se vad som kommer växa upp ur den och blomma vartefter.

När barnen har sovit middag på eftermiddagarna har jag suttit på vår terrass med mina anteckningsböcker. Skrivit ner framtida mål, handlingsplaner och nya idéer. Att få ta paus från vardagen i en ny miljö är som gödning för min kreativa själ. Härlig känsla! Nu väntar hemresa, hörs i Sverige!